Det trodde jag inte

22 november sprang jag tillsammans med pappa Tunnelrun. 
De var en lördag, torsdagen före hade jag äntligen sökt upp en sjukgymnast för att kolla upp den där hälen/foten som ömmat till och från i månader (så dumt ja vet.. Man ska ta tag i skador direkt!!)
Jag kände ju de på mig.. Löpvila. 
Jag sköt på de och vi bestämde att jag skulle börja både löpvila och rehab övningar följande måndag. 
Efter tre veckor skulle jag tillbaka, och kanske få springa igen. 

Oh well, än har jag inte fått springa och som jag saknar de! 
Roligtvis är en stor bov i att det inte sker så mycket förbättring att jag går otroligt mycket på jobbet. Jag märker ingen skillnad av att inte springa så därför har jag tänkt att jag lika väl kan springa. 
Det tycker inte min sjukgymnast - och jag väljer att lyssna. 
Allt som belastar extra försöker jag undvika, det innebär även att många gruppträningspass går bort (hopp = big no no) 

Såhär ska de helst se ut. Varje dag. 
Jag måste skärpa mig och verkligen göra alla övningar - alla dagar. 
Det är inte roligt och de tar tid, men vill jag springa är det dags att skärpa sig! 

Så det var dagens, nu vet ni varför jag inte springer just nu. Men de här hänger ihop med mitt 2015 
Att tag tag i saker, få gjort och rensa! 
Allmänt, Löpning | fot, löpning, rehab, skadad | | Kommentera |
Upp