Tunnelrun

Några dagar har gått, men någon kanske är nyfiken på hur jag upplevde Tunnelrun. 
Som sagt utan klocka (och musik) så var målet att springa ett ganska så behagligt lopp. Och vet ni vad? Jag lyckades! 

Påväg ner mot starten 

Jag drog på lite i nedförsbackarna och tog de ganska så rejält lugnt i uppförsbackarna - dom plana sträckorna va ganska så få men där körde jag på helt okej också. Utan klocka och puls men jag känner kroppen ganska så bra och får jag gissa låg jag runt 80%   
För mig innebär det att det är jobbigt och flåsigt men benen är helt och hållet med mig utan att känna av någon mjölksyra. 

Loppet va häftigt! Alla västar som bitvis blev upplysta med neon, andra med reflexer och på andra ställen pumpade musik av olika sorter. Backarna var inte alls så tuffa som jag trott, snarare långa men inte alls så branta. 
Kilometrarna tickade på, vid 5 km sprang man cirka 200 m utomhus. Otroligt skönt eftersom det vart varmare än jag trott (och arrangörerna sagt).  
Ljuseffekterna plussade helt klart på upplevelsen

Här är vi ca 2 km ifrån mål om jag minns rätt. Det var som sagt varmt i tunnlarna och jag hade kunnat skippa både extra tröjan och buffen på huvudet. Så tror aldrig jag svettas så mycket på ett lopp, kanske mest för att ingen vind förskönande känslan;)

Gick i mål utan att veta någon tid.. Vilket tog lite emot. Hoppades ändå att jag klarat mig under timmen och kände på mig att jag låg där omkring. 

Här mot en vägg på Scnadics golv (inte roligaste hotellet, men helt klart bra val att ha 500 m till starten! Frös varken innan eller efter) rotade jag fram medaljen (som man fick i en påse, tillsammans med lite reklam) lyckades jag även hitta min tid. Och med några sekunder marginal var jag under timmen -:) 

Och nu kan man påpeka att jag ju sprang på en bra känsla och tiden inte var de viktiga. Helt rätt, men ändå under timmen kändes extra bra ;)
Löpning, Tävling | 10 k, 10 km, lopp, löpning, tunnelrun, tunnelrun Stockholm 2014, tävling | |
Upp