Train. Eat. Play.

Med förra årets regn i minnet så njöt ja redan innan loppet. 

Runt 17 grader och bara lite stackmoln på himmlen, alldes perfekt väder för att spirnga! 

 

Jag har aldrig varit den som ställt mig i startfållorna i god tid, i alla fall inte på 5 & 10 km lopp. 
Så även denna gång traskade jag och syrran bort sådär 10 minuter innan start, kom med våran grupp lagom till att vi skulle röra oss mot starten. Vi hamnade längst bak vilket jag visste och aldrig har stört mig på innan. 

Tvärtom så har de passat mig bra, att inte rusa iväg första kilomotern. 

No more! Det kommer bli ändring insåg jag efter denna start, nog för att jag inte ville rusa iväg men ja hade inte heller tänkt behöva nästan stanna på flera ställen på grund av för mycket folk på för liten cykelbana. 

 

Det drygt 2 km innan de släppte helt (hyffsat efter 1 km) Och det ser ja även på kilometer tiderna från loppet (första km på 6.38 min) 
Syrran drog på lite snabbare än ja hade vågat egentligen men jag tänkte väl inte släppa henne före (Hon som knappt tränar och bara är sådär fuskigt stark ändå) 
Så vi sprang ihop, elle ja i närheten och hade ett litet öga på varandra. Kul! 

Efter 3 km går de uppför och hon blir tvugne att släppa, ja känne rmig dock start och säger direkt att ja kör vidare. 

De går bra och när Masthuggsbacken och alla andra (för ja de kändes lite så) backar kommer dom sista 4 km så va ja redo. Flåset finns där och som vanligt är de snarare benstyrka som hämnar mig. 
Jag höll hyffsat tempo upp i alla backar utom den sista där de sjönk en del, men såpass pigg att jag också kunde trycka på i nedförsbackarna och nytja dom:)

 

Sista 1,5 km fick jag verkligen k ä m p a. Pulsen låg högt och benen ville inget hellre en att stanna. 
I sista backen upp håller ja på att krocka med en kille som står mitt i banan och retunerar sin middag.. ja de va tufft sista backen! 

Men upp kom jag och senare även i mål. 57:52 och cirka två minuter snabbare än förra året! 

 

Summa av de hela blir:

Kul lopp - vädret gör mycket och iår va de åt rätt håll! 

Jag måste fortfarande utman mig att våga ta ut mig ordentligt när ja springer. De gick ju bra! 

De blir mer och mer folkfest runt Midnattsloppet även i Göteborg, mer publik. Roligare som löpare. 

 

Lite mindre positivt är at banan på sina ställen är för smal, de blir korvstoppning och lite irriterat. 

Nu har ja även lärt mig att ja har nått dit i mitt löpnade att jag behöver våga mig längre fram i min startgrupp  - och slippa tappa en minut första kilometern.

I mål kom ja 10 meter innan de va tvärstopp vid kön till medaljerna, mindre bra när man tagit ut sig ordentligt.. 

 

 

Så till nästa år hoppas jag att banan är breddad alternativt ändrad och att hela loppet känns lite mer anpassat till alla dom löpare som faktiskt springer.
För ja, banan är tuff men ändå rolig på sitt egna utmanade sätt. Så mest troligt blir de även ett nästa år:)